Markus 5:1–13
Jesus och den besatte mannen i gerasenernas land
Detta är ännu ett tillfälle i Markus där texten gör det tydligt att Jesus inte är en vanlig människa med speciella gåvor eller förmågor.
I mötet med den orene anden, som är många – legion, blir tre saker tydliga vad gäller de onda andarna:
- De vet att Jesus är Guds Son
- De vet att han kommer att straffa dem
- De måste vädja till Jesus och be om hans tillåtelse
Ingen människa har Jesu auktoritet
Jesus har gett sina lärjungar och efterföljare makt att driva ut onda andar. Det omvittnas också i Apostlagärningarna att så sker. Men aldrig påstår någon ond ande att Paulus, Petrus eller någon annan människa är Guds son, aldrig påstår de att dessa mänskor har makt att ge dem ett slutligt straff, inte heller vädjar de till någon apostel och ber om lov vart de ska få ta vägen.
Jesus är Gud Sonen
Det här är bara ett av många tillfällen i början av Markus evangelium där det framgår att Jesus är mycket mer än en speciell människa med en speciell uppgift. Han är ingen Mose, Abraham, Noa, David, Elia, Elia, Jesaja, Hesekiel, Johannes Döparen eller Petrus. Han är Guds Son, som själv är Gud. Han är Gud Sonen, på samma sätt som Gud Fadern är Gud. Det betyder inte att de är samma sak. De har en kärleksfull relation inbördes.
Jesus avstod från sin himmelska härlighet
När Jesus lever på jorden har han också ”utgett sig själv”, det grekiska ordet betyder egentligen ”tömt”, han avstod från sin himmelska härlighet – från jämlikheten med Gud – för att ödmjuka sig som en tjänare, han blev som en människa, och som en sådan blev han lydig ända till döden på korset. Jesus är sannerligen HERRENS lidande tjänare i Jesaja 53.
Han var till i Guds gestalt men räknade inte jämlikheten med Gud som segerbyte, utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt och blev människan lik. När han till det yttre hade blivit som en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden – döden på korset. (Fil 2:6–7 SFB15)
Även Markusevangeliet visar vem Jesus är
Markusevangeliet anses vara det som minst tydligt visar att Jesus är Gud, ibland påstås det att det endast presenterar Jesus som en vanlig människa. Läser man evangeliet uppmärksamt kan man redan i de första kapitlen konstatera att så är inte fallet. Detta är endast ett av många händelser.
Nedan följer en sammanställning endast för de första fyra kapitlen vad Markus har att berätta om Jesus. Det är tydligt att det är ingen kollega till Johannes Döparen som beskrivs.
- Jesus är Guds son (Mark 1:1)
- Den som Johannes bereder väg för (Jesus) är JHVH (Gud). (Mark 1:2–3)
- Johannes Döparen, den störste profeten under sin tid, säger sig inte ens vara värd att knyta upp sandalremmen på Jesus. Han döpte i vatten, Jesus ska döpa i Helig Ande (Mark 1:6–8)
- Hela treenigheten är närvarande i samma scen när Jesus blir döpt. (Mark 1:9–11)
- Fadern talar från himlen och säger om Jesus: ”Du är min Son, den älskade. I dig har jag min glädje.” (Mark 1:11)
- Jesus frestas av Satan, består provet och betjänas av änglarna. (Mark 1:12–13)
- Jesus undervisar inte som andra, han undervisar med auktoritet. (Mark 1:21–22)
- Orena andar vet vem Jesus är: Han är Guds Son, han är Guds helige. (Mark 1:23–24, 34; 3:10–12)
- Folket förundras: Det är en ny lära med sådan makt. Till och med de onda andarna lyder honom. Det är något annat, inte ytterligare en profet. (Mark 1:27)
- Jesus helar alla som kommer till honom, inte bara enstaka fall. (Mark 1:32–34)
- Jesus kan göra det endast Gud kan: Förlåta synder. (Mark 2:5–12)
- När onda andar ropar: ”Du är Guds Son”, förbjuder han dem att tala. Han hade en uppgift att fylla. Han var inte den befrielsemessias (då och där) man väntade på. Lika gör han med den spetälske som blir botad. (Mark 1:34; 2:40–45)
- Jesus är den som ger auktoritet åt lärjungarna. Jesus har den. (Mark 3:14–15)
- Jesus är den som kan binda den starke (Satan) och därmed befria från onda andar. (Mark 3:23–30)
- Jesus är herre över elementen som JHVH är. Han talar och det blir. (Mark 4:39–41)
Tore Jungerstam, doktorand inom GT-exegetik vid Åbo Akademi