I endast ett av evangelierna sägs att när Jesus kämpade i bön i Getsemane blev hans svett som blodsdroppar. Det är i det evangelium som läkaren Lukas skrev:

Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden. (Luk 22:44)

Det står inte att hans svett blev blod, men nog att den blev ”som blodsdroppar”. Man kanske tänker att detta endast är ett dramatiskt sätt att uttrycka hans svåra ångest.

Men modern medicin känner till ett sällsynt tillstånd som kan förklara detta: hematidrosis. Då tränger blodblandad vätska fram genom oskadad hud. Benämningen kommer från två grekiska ord som betyder ”blod” (haimatos) och ”svett” (hidros).

Fenomenet kan uppträda i situationer av extrem stress, som vid dödsångest. En förklaring är att tillståndet kan orsaka en reaktion där blodkärl som förser svettkörtlarna med blod brister. Blodet blandas då med svetten och ger upphov till det som kallas ”blodsvett”.

Även om hematidrosis är ett ytterst sällsynt fenomen var det känt redan under antiken, åtminstone så tidigt som på 300-talet f.Kr. Aristoteles beskriver hur blod kan tränga ut genom hudens porer och likna svett (Historia Animalium 3.19; De partibus animalium 3.5). Även Theofrastos behandlar fenomenet i sin skrift (De sudore 11–12).

Att det just är Lukas, läkaren, som nämner detta är extra intressant. Lukas anger också specifikt att Jesu svett blev ”som blod”, och inte att den blev blod.

Igen en gång visar sig en obskyr detalj som många tänker hör hemma i sagornas värld vara en realistisk beskrivning av ett fenomen som existerar, om än obekant för de flesta idag.

Faktauppgifterna om hematidrosis är hämtade från: Excavating the Evidence for Jesus av Titus Kennedy, sid 208–209.

Tore Jungerstam, doktorand vid Åbo Akademi