En sekvens som låter märklig och helt otrolig är den om Herodes Agrippas död i Apostlagärningarna 12:21–23.
På utsatt dag satte sig Herodes på tronen, klädd i kunglig skrud, och höll ett tal till dem. Då ropade folket: ”Det är en guds röst, inte en människas!” Genast slog en Herrens ängel honom, därför att han inte gav Gud äran, och han blev uppäten av maskar och dog.
Det här kan låta som en saga man snabbt vill gå förbi. Därför är det anmärkningsvärt att händelsen bekräftas av historikern Josefus (Antiquitates 19.343–350), som rapporterar följande om händelsen.
Josefus berättar om Agrippas död
Herodes Agrippa I hade kommit till Caesarea Maritima för en festival. Den andra dagen kom han in på teatern med en dräkt gjord helt av silver. Den reflekterade solens strålar i morgonljuset på ett häpnadsväckande sätt. Folket ropade då från alla håll att han var en gud. Herodes sa inget utan lät sig hyllas med de orden.
Strax därefter blickade han upp och såg en uggla, vilket han tolkade som en budbärare (grek. angelos, samma ord används för ängel) av onda ting. Han slogs omedelbart av våldsamma plågor i sin mage, och efter fem dagar dog han. (Se nedan för en översättning av hela passagen.)
Josefus bekräftar således det händelseförlopp som Apostlagärningarna mycket kortfattat beskriver. Herodes lät sig hyllas som en gud och slogs direkt därefter av våldsamma magsmärtor och dog.
Vad betyder egentligen ”uppäten av maskar”?
Det grekiska uttrycket som SFB15 översätter med ”uppäten av maskar” är σκωληκόβρωτος. Det betyder ordagrant ”maskäten” eller ”förtärd av maskar”. Det är inget etablerat medicinskt fackbegrepp, och vi kan inte utifrån ordet ensamt fastställa exakt vilket medicinskt förlopp som låg bakom Agrippas död. Det kan naturligt kopplas till de våldsamma buksmärtor Josefus beskriver. Uttrycket ska inte förstås som att maskar åt upp hela hans kropp.
I svensk översättning kan det låta som att allt hände genast, inklusive att han dog. Men det hävdar inte grekiskan. Den säger att han blev slagen utan fördröjning strax efter att han mottagit hyllningen. Sedan får vi den korta beskrivningen att han förtärdes av maskar och dog.
En historisk händelse med utombiblisk bekräftelse
Så även detta bibelställe, som låter så märkligt, visar sig till sitt händelseförlopp bekräftas av utombibliska källor.
Josefus: Judiska fornminnen 19.343–350 – Agrippa I död
Nedan följer en egen svensk översättning av hela passagen, gjord med hjälp av AI.
343. När Agrippa hade regerat över hela Judeen i tre år kom han till staden Caesarea, som tidigare hade kallats Stratonstornet. Där anordnade han festspel till Caesars ära, eftersom han hade fått veta att en högtid skulle firas med anledning av böner och önskningar om Caesars välgång. Vid denna högtid hade en stor mängd människor samlats, däribland de främsta och mest framstående personerna i hans provins.
344. På festspelens andra dag tog han på sig en dräkt som helt och hållet var tillverkad av silver och hade en synnerligen praktfull vävning. Tidigt på morgonen kom han in i teatern. När solens första strålar föll på hans silverdräkt började den lysa på ett häpnadsväckande sätt. Den glänste så starkt att den ingav fasa hos dem som riktade blicken mot honom.
345. Genast började hans smickrare ropa, den ene från ett håll och den andre från ett annat – dock inte till hans fördel – att han var en gud. De tillade: ”Var oss nådig! Även om vi hittills har vördat dig som en människa, erkänner vi dig hädanefter som någon som står över den dödliga naturen.”
346. Kungen tillrättavisade dem inte för detta och avvisade inte heller deras gudlösa smicker. Men kort därefter lyfte han blicken och fick se en uggla sitta på ett rep ovanför hans huvud. Han förstod genast att denna fågel var en budbärare (angelos) om olycka, liksom den en gång hade varit en budbärare (angelos) om lycka för honom. Han greps av djup sorg. Samtidigt drabbades han av en svår smärta i buken, som snabbt tilltog i styrka.
347. Han vände sig då till sina vänner och sade: ”Jag, som ni kallar en gud, är nu befalld att lämna detta liv. Försynen avslöjar därmed falskheten i de ord som ni nyss riktade till mig. Jag, som ni kallade odödlig, förs nu bort av döden. Jag måste emellertid ta emot det som Försynen har bestämt, enligt Guds vilja. Vi har ju inte levt på något dåligt sätt, utan i stor prakt och lycka.”
348. Medan han ännu talade tilltog smärtan och blev outhärdlig. Han fördes därför skyndsamt till palatset, och ryktet spreds överallt att han med all säkerhet snart skulle dö.
349. Folket satte sig genast i säckväv tillsammans med sina hustrur och barn, enligt landets sed, och vädjade till Gud att kungen skulle tillfriskna. Överallt rådde sorg och klagan. Kungen låg i ett rum högt uppe i palatset. När han blickade ner och såg folket ligga framstupa på marken kunde inte heller han själv hålla tillbaka tårarna.
350. Efter att under fem dagar ha plågats svårt av smärtorna i buken, som till slut helt utmattade honom, dog han. Han var då femtiofyra år gammal och befann sig i sitt sjunde regeringsår.
Tore Jungerstam, doktorand inom GT-exegetik vid Åbo Akademi
Jag blev uppmärksamgjord på detta av Titus Kennedys bok Archaeology and the People of the Bible, s. 302–304. Harvest House Publishers, 2026.
